Ok.
Gå tillbaka till andningen.

Jag sätter på lite klassisk-x lugn musik.

Erik Satie. Första gången jag verkligen hörde hans musik var hemma hos C Ö. Hon spelade ”Six Gnossiennes – Nr. 1. Lent”. Vi pratade om vad som gjorde livet värt att leva. Jag berättade om mina ”ögonblick” som gjorde resten av den grådaskiga vardagen uthärdlig. Och när pianot i det nyss nämnda stycket blev som mest intensivt så sa jag att det nästan gjorde vår lilla stund där i lägenheten till ett sådant ”ögonblick”.

Nåväl, minnen, bara minnen. Tillbaka till andningen.

Mer kaffe, en död mal ligger vid fönstret.

Oj, nu kom det där stycket.. Ojoj.

Vad allt är märkligt.

Det kommer igen.

Hon står väntande,
och alla gudar skakar.
Drick ditt vin, Apollon.