Och
platsen sen är skapad av snö
isen avbrottet det fasta
ska vara hela tiden

Jag leker i dessa jaktmarker
är nästan fullbordad

Kalla dödöga fött, kadaver fisk - jag suger i mig ditt blod.

Det skall vara så att jag kommer tillbaka till din plats. Repfast. Kättingar. Den av grenar döda kapten. Så snabbt djurlivet visar sig i lite stillastående vad har varit regnvatten.

(...)

det att vi
ser tillbaka
på åren som gått
och ser
var vi dog

ja det
det
är intressant

tycker du inte

sen bränner det till och det gör ont ja vi vänner i skönheten ser det gör vi in men vi är något annat vi var goda men i strömmen ser vi vad vi är
verkligen

jo, där i början då drömmen tog form dog vi trespikars döden

alltid den där blicken tillbaka

eller hur?

oktoberlandet bränner alla
här finns ingen hänsyn

(...)

MÖJLIGHETEN ATT KLARA DETTA

Den plötsliga (in)sikten - (fasan växer) och -

Alla stora handlingar och alla stora tankar har en löjligt obetydlig upprinnelse. De stora konstverken kan födas i ett gathörn eller i tamburen till en restaurant. Så är det också med det absurda. Framför alla andra hämtar just den absurda världen sin storhet ur ett sådant ynkligt ursprung. Det kan i vissa situationer vara en undanflykt att svara "ingenting" på en fråga om vad man tänger på. Älskande vet det mycket väl. Men om svaret är uppriktigt, ger det uttryck åt ett sällsamt själstillstånd, där själva tomheten blir vältalig, där de dagliga gesternas kedja brustit och själen förgäves söker efter en länk som kan foga samman kedjan. I detta ligger ett första tecken på det absurda.

- Ur Albert Camus: Myten om Sisyfos.

Fredag.
Händer över
tangentbord.Det är ett ondsint äventyr att hitta tillbaks.

Ondska.

Jag träffar en kvinna som sägs kunna hjälpa mig. Men jag sitter där trött. Svek. Byråkrati. Hon är en maskin bara, en maksinmm,,masik. Jag talar hennes språk. Jag är här för att göra det kort.

Trapporna ner från välfärden är alltid sorgliga.
Nej, jag själv och min egen självmedicinering. Allt jag har.
Vad man kan få,vad,,,,,,,,,,,,

Jag möter min far. Min högst älskade far.
(högst älskade räcker inte egentligen - han är en titan, ibland kan våra händer röra Gud -)

-- Jo, jag ska flytta..... Jag är åter här i en ny lägenhet.
I ett tomt rum fanns tankar.

Några timmar senare

och jag sitter här.

(...)



långa steg runt lägenheten och hjärna banal runt ja den dansa -

ja, jag skakar på huvudet
allt liv på dimma blir raster

min far och min bror
rädd
och influensen den skakar runt

dagens tankar
en dagliga dikt måste framas
i här

- ibland vill jag köpa en flaska vin
när ni går till jobbet som en rolig revolt
det är bara jag som skrattar, ja ni förstår -
(man bygger sin misär, ursäkter finns inte)

Svenskt Stål, Olle.
förlåt att jag slog dig på käften den där gången
ibland tror man att ödet har annat i vikt ficka

svenska flicka
sopa upp du kära
pissa på deras grin

varje tanke en antropomorf
jokern i ficka
rela tvistivt
orden, - kameran tar i alla fall en bild

sitter jämte dig men jag kan inte känna.
det är inte ditt fel. sannerligen.
mitt Självhat bryter alla gränser.

kan inte kolla min mejl.
det är no google day.
jag skulle göra något nu men jag har glömt vad det var.

jag fruktar för att glömma allt, eller gör jag?

(...)

mitt på branddagen i solen

jag letar ingångar och
saker de vi finner under barns sängar
han rasade o sa att mystiken vi hade dödat

och lyssna
och lyssna -
från detta måste jag lämna -

ser kanalen ren och slutfärgad
kontur i sömnvals vaken fast, växen fast där

rött
brandgult
på en klippa sitter du och jag
himmel i brand lockar verklighet till att bli verklighet

Etiketter: fragment, video