Det röda.
Ser spiraler, eldflugor.
På en strand i söder, i en stad i norr.
Knottrig är väggen, rör handen över. Röd.
Jag hör röster från böcker, röster från filmer: -

Jag ville erövra en fullständig känsla av ansvarslöshet, göra mig själv oberoende av allt beröm och klander, både nuets och det förgångnas.

Har du någonsin funderat på riktig frihet?

Hör orden. Berusningen. Den röda klänningen.
Andar skriker, grenar knäcks, de sju dagarna i sängen är över.



Detta måste förklaras. Vad är det som måste förklaras? Jo, just detta ”detta”. Mina fingrar rör sig tveksamt över tangenterna. Nej, vänta…

Jag ser en kopp på skrivbordet. Den är där. Jag har druckit ur den. Kanske gjorde den mig gott, kanske gjorde den mig inte gott. Jag minns inte just nu, och jag orkar inte försöka minnas. Nej. Eller. Nej, den står där. Den står där. I något – något som är ett nu – så står den där. Om jag kunde förklara…

Minuter har passerat, tankar har passerat.. – jag tittar på den igen. Den är där, är där. Tiden är en knivskarp vän. Så som den är en ovän. Tiden, ska jag gå mot sömnen, mot vakan, mot upphetsningen, mot?, mot?, mot?... Ja, du vet, så som jag vet – tiden är valet, valet, valet…

Jag ser fingrarna vandra i tiden. Jag ser fingrarna vandra i tiden. Jag ser pekfinger och ringfinger röra sekunder och minuter.

Etiketter: video