All denna vida värld.
Skorna på, vandra. Försommar.
Doft. Ek. Sträcker uppåt.

Längtar efter att längta.
Drömmer om att drömma.

Jag gick gatan åt höger och sedan åt vänster över bron runt byggnaden ljuset det neon-a det nedsläckta biblioteket och det nedsläckta fiket och jag har lärt mig jag tror att man inte ska tänka tillbaka han sjunger we have all the time in the world jag lyssnar på burial i reflektionerna runt mig jag kastas vet ej sjunger med inombords lämnar dagen nu klockan slår tolv inte trött det glänser glimmar brinner borde sova men skönheten visar sig skönheten döljer sig.

Det börjar här.
Tre ord som börjar bli uttjatade, inte?
Trötta ögon vill ha mer.
Hungern.

"Föredra det som är positivt och mångfaldigt, skillnad för likformighet, flöden före enheter och röliga arrangemang före system … det som är produktivt är inte stillasittande utan nomadiskt."

- Michel Foucault

Det börjar här.
Titta inte tillbaka.
Bygg inte ihop det.
Bränn gamla broar.

Mina händer är penslar. Varje drag är unikt.

Fragmentet är en sluttänkt tanke som inte kan vara sluttänkt.
Den sprider sig och delar sig om och om igen. Som om inget alltid.

Mina ben bär mig. Kläderna känns som ett fastfruset istäcke. Naken vill jag gå. I tomrum. I Tidstomrum. Inga blickar, bara rådjurets öga.