<body marginheight="0" marginwidth="0" topmargin="0" leftmargin="0" bgproperties="fixed" background="http://blog.danielized.net/img/071205_bg_blog.gif"><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener("load", function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <iframe src="http://www.blogger.com/navbar.g?targetBlogID=6910302&amp;blogName=DANIEL+JOURNAL&amp;publishMode=PUBLISH_MODE_FTP&amp;navbarType=SILVER&amp;layoutType=CLASSIC&amp;searchRoot=http%3A%2F%2Fblogsearch.google.com%2F&amp;blogLocale=sv_SE&amp;homepageUrl=http%3A%2F%2Fblog.danielized.net%2F" marginwidth="0" marginheight="0" scrolling="no" frameborder="0" height="30px" width="100%" id="navbar-iframe" allowtransparency="true" title="Blogger Navigation and Search"></iframe> <div></div>



torsdag, februari 18, 2010
 
inga ting av vad blev tom




jag frågade efter hemligheten -
svaret kom;
även hemligheten var en hemlighet

Joy Division - Twenty Four Hours

Etiketter:

/ daniel 15:04 | 0 kommentarer

lördag, februari 13, 2010
 
dionysos - jävla fragment


Den ständiga kampen. Det orättvisa.
Och någon gång måste man börja undra över vad som är rättvisa.
Eller! - existerar det någon rättvisa? Är rättvisa att släppa taget om alla aktörer och låta de spela det spel de vill? Vad är rättvisa? Vad? Vad?

(Kontinentalsocknar slåss mot andra kontinentalsocknar. I ögonvrån spelar grön eld över den intagna staden.)

1.

Jag läks genom orden. Så sa Vilhelm Ekelund. Jag förstod inte tidigare, men jag förstår nu.

2.

En klyfta framför mig, en avgrund. Framtiden har aldrig känts mer påträngande, mer öppen. Jag är tomt mottagande skal. I varje stund lämnar jag då-et och står inför sedan-et.

3.

Påträngande.
Prestation.
Du ser ut ur fönstret, men ser ingenting.
Dammet på ditt skrivbord, solen visar det tydligt. Så orörligt.
Oanständigheten. Vet du vad det är? Vet du verkligen det? Är du fördomsfri? Nå, tänk igen. Idioten som skränar och dricker på torget, bussen. Vad känner du inför det? Lyssna! – vad känner du inför det? Lagen, och den andra lagen. Den där människan kan man inte tycka om. De Sade.

Till slut måste man ställa sig frågan – vad är egentligen frihet? Hörde du? Jag hoppas det. Frihet.. Individen och kollektivet. Njutningen och etiken. Befinner du dig däremellan? Ja, du är inte ensam. Nämn en person som inte gör det. Ja, vem skulle det vara? – Dåren, barnet? Ja, kanske.

Någon skrev en gång: ”Den som genom vilja har blivit barn igen, den är det sanna geniet.” Men oanständigheten? Den fula mustaschprydda gamla kvinnan i trasor. Hon går mitt i staden mellan människorna. Hon ler ständigt, och spriten finns i innerfickan. Hon tittar på träden och barnen som leker, solen och snön som sakta smälter och visar vägen mot våren. De spottar på henne, ropar fula ord efter henne – men tänk – hon bryr sig inte. Och någon annan sa; - Vill du bli fri - ”blif en dåre!”

Skulle du kunna ta förödmjukelsen? Eller köper du det senaste trendigt accepterade plagget? Lyssna på mig. Strunta i allt det där som drar dig iväg från dig själv. Det finns tusen möjligheter i denna värld och de blir fler och fler. Att avsäga sig dessa? Vem! Vem kan njuta av en blomma i dessa dagar!?

Etiketter: , ,

/ daniel 12:17 | 0 kommentarer

torsdag, januari 14, 2010
 
fragment - en enda människa ::


Att fånga det flyende.
Dagar som passerar, brännmärken fast i kött.
Vet inte vad som är vad, informationen har varit omfattande, över-omfattande.

Lyssnar på nyheterna, jag kan inte tro på vad jag hör.
Jag blir politisk igen. Vänder tillbaka, framåt bakåt. Nerv-nätverk.

Hamnar i strid. Med mig själv.
Det där med att vissa lider. Jag ser det, - det var två personer på vår fest som spydde upp maten ( - då efteråt, så att balansen skulle återställas). Eller jag kanske inte vet, men allt är så nära. Tänker på Radioheads "The National Anthem". Min vän pratar om jordens undergång. Missiler från Kina lös grönt upp himmeln. Demoner över badlands.

Uppdrag granskning igår. Kvinna självmord.
Säg vad du vill, en människa föll bort. Ivan Karamazov frågade Aljosja: "Om du kunde bygga en värld där all mänsklig smärta skulle vara borta för evigt till priset av att en enda människa skulle lida och dö, skulle du då bygga denna värld?" "Nej", svarar Aljosja.

Vacker H&M-kvinna drömmer mardrömmar om sig själv som uteliggare.
Nyckeln passar inte denna gång, hon kommer inte in. I snön och spriten får hon ligga. Jung. Skräcken håller oss alerta. Vi rodnar när psykologen ser rakt igenom oss. Ett felsteg och vi fastnar var de där har fastnat.

slukar bilderna och filmerna och reklamen och fattar inte varför de tittar på mig så jag har ju inte gjort något det är alltid så här jag fattar aldrig jag går den andra vägen med mindre folk måste ta mig förbi jag orkar inte längre med folk jag vet inte om jag är av samma sort det verkar som om världen håller på att införa en ny ordning och det är svårt att passa in i de nya mallarna jag cyklar bort bort ner till stranden tappar förståndet ect jag vet inte nu har jag gått bort de vill ha mig här jag stjäl så lätt det var tjack det var inte bra men det var bra de gillar mig här jag är i underfacket andra facket måndagsexemplar bortspolad ser nu här - ser nu här att jag kommer att vara här tills jag tar slut.

Andras undergång...
Sedlar. Denna gång får vi räkna våra fingrar blodiga.

Etiketter: ,

/ daniel 13:12 | 1 kommentarer

onsdag, januari 13, 2010
 



Etiketter: ,

/ daniel 13:58 | 0 kommentarer

söndag, januari 03, 2010
 
Fragment :: det där efter julen


Fernando Pessoa; - "Den violetta extasen, den döende solnedgångens exil bland bergen." Jag väntar på vitberget med dina ord. Knot-ekarnas fingrar rör redan din rosa dimma. Symetriska figurer i dödblå rymd. Toner skall komma. Fen flyger ur glas - ja, det skall komma.

Vi väntar här. Håller andan.
Tidens slav är jag inte.
Är inte jag. Bakom väggar dansande... Hör du mig? Och hur skulle..?

Birgitta Trotzig ::
Allt jag lever är: inför ditt ansikte. Inget annat är.
Gör mig fattig. Beröva mig.
Jag. Förrädaren.
Jag som säger: jag. Förrädaren.
Gör mig fattig - icke-jag. Beröva mig. Bevara mig i fattigdom.
(I en rastlöshetens sökande efter rastlöshetens upphörande
ligger svaret. Rastlösheten har det och efter ett upphörande
av rastlösheten försvinner detta. Sökandets svar ligger i sökandet självt.
All smärta, allt irrande måste lyssna till detta. Men ändå inte.. Förstå mig?)

I fattig. Köttigt innandöme-fattig.
Blod kredit övertimmars fasta ingenting. Dölj ögon.
Bli nejsägare. Fast låt hjärtat slå hårdare än någonsin.

Behåll ditt nej. Behåll ditt nej. Behåll ditt nej.

Och famna köttet. Värme och blod.

Länge leve det nya köttet.

Etiketter: ,

/ daniel 18:57 | 2 kommentarer

måndag, december 14, 2009
 
pulp - skit - färg - svart





Etiketter: ,

/ daniel 09:54 | 1 kommentarer

torsdag, december 10, 2009
 
platser, här
"Det visar sig tydligt att det viktigaste i himmelen och på jorden är att lyda länge och i samma riktning: så småningom vinner jag därur någonting som gör det värt besväret att leva på jorden, t.ex. dygden, konsten, musiken, dansen, förnuftet, anden, någonting som har makt att omgestalta, något raffinerat, galet eller gudomligt."
- Friedrich Nietzsche


Oktoberlandet
... det där landet, där det alltid börjar bli sent på året. Det landet där kullarna är dimma och floderna är dis; där middagstimmen snabbt drar förbi och skymning och afton dröjer kvar och midnatten aldrig upphör. Det landet, som mest består av källare under källare, kolbodar, garderober, vindar och serveringsrum där solen aldrig lyser in. Det landet, vars människor är höstmänniskor som bara tänker hösttankar. Vars människor låter som regn, när de vandrar förbi på de tomma trottoarerna om natten...
- Ray Bradbury

Godspeed You! Black Emperor - East Hastings

Etiketter: ,

/ daniel 18:47 | 0 kommentarer

lördag, november 28, 2009
 
har kanske glömt säga att du är min bästa vän -
en vy av städer
himmel faller jokern och
skulle spelas från början igen

bakteriekontinenter på ett knappnålshuvud
miljoner oaser av rött i ett omöjligt Aurora Polaris

Thom Yorke - Hearing Damage





enkel beskrivning. när du just låter fingrarna röra, - då du vet:

berg täckta med snö och is
himmel bakom, horisont. himmel är blod-eld-färgad. pulserande, vi kan se flammor.
jag har och skulle och blev och det som jag blev mig själv

figurerkropparpoesimusikvetskapnerveninävensmitt

inkluderade i varandra. man slutar att kalkylera, att beräkna, att
man slutar att tro att våra gudomliga muskler ska skapa ett allt-i-ett. jag ler sorgligt, ja..
man slutar att tro
man slutar att tro

på att ett plus ett blir två. just det. vem kan tala om världen därefter?
ur vinkeln skiftade världen som ett förfluget minne men nu i frånvaron av illusoriska maror tittade du den blodiges blick och efter att du spolat bort blodet som soldaten människan gick du till konsum och sen hem för att se idol och sen gick du och la dig och kunde inte sova. men det visste du att du inte skulle kunna göra. du visste att du inte skulle kunna sova. utanför river vintersnövinden hård, någon tappade fästet och föll. på akuten hittade de inte den trasiga flickans medicin.

ser bergskedjan vitt i blod fylld av kärlek i eld
här är jag i mig själv som mig. (det är så konstigt, jag tycks alltid kunnat se den.)

ett streck över näven. kniven ville blod. ensamheten är inte nådig.


Etiketter: ,

/ daniel 22:08 | 0 kommentarer

måndag, november 16, 2009
 


Självporträtt.



Jag bor här.

Etiketter: ,

/ daniel 18:50 | 0 kommentarer

måndag, november 02, 2009
 
Det fundamentala bekymret, min vän (Fragmenten)


Du ser dem vara i TV-programmet, i samtalet, i köpcentrumets köpande. Men du, min bästa vän, ser bara .

Det är inte roligt att vara utanför världen, tänker du.

I det där ensliga.

Tomrummet och de andra tomrummet. Grammatiken skrattar. Men inte jag, nej inte jag ni se ska göra ni. Och om du hör mig och förstår mig gode vän, hur högt ska jag då inte prisa dig. Med stensäkra ord kan jag säga att detta inte är för vem som helst. Så om du hellre ser om, vänder om… så snälla fortsätt bort… fortsätt bort sluta, - sluta läs.

ur Myten om Sisyfos av Albert Camus: -
Alla stora handlingar och alla stora tankar har en löjligt obetydlig upprinnelse. De stora konstverken kan födas i ett gathörn eller i tamburen till en restaurang. Så är det också med det absurda. Framför alla andra hämtar just den absurda världen sin storhet ur ett sådant ynkligt ursprung. Det kan i vissa situationer vara en undanflykt att svara ”ingenting” på en fråga om vad det är man tänker på. Älskande vet det mycket väl. Men om svaret är uppriktigt, ger det uttryck åt ett sällsamt själstillstånd, där själva tomheten blir vältalig, där de dagliga gesternas kedja brustit och själen förgäves söker efter en länk som kan foga samman kedjan. I detta svar ligger ett första tecken på det absurda.
Det fundamentala bekymret, som Heidegger säger.

- Så, min vän, vad tänker Du på?

(…)

I det där ensliga. Man kan försöka att bejaka. Låtsas att; och kanske mer än att låtsats… - låtsats att saker och ting är så verkligt verkliga och sköna;

av Baudelaire: -

Främlingen
”Vem älskar du högst, gåtfulle man? din far, din mor, din syster eller bror?”
”Jag har varken fader, moder, syster eller broder.”
”Dina vänner?”
”Ni använder ett ord vars betydelse till dags dato förblivit okänd för mig.”
”Ditt fosterland?”
”Jag vet inte på vilken breddgrad det befinner sig.”
”Skönheten?”
”Jag skulle gärna dyrka henne, den odödliga gudinnan.”
”Guldet?”
”Jag hatar det som ni hatar Gud.”
”Hmm, vad tycker du alltså om, egendomlige främling?”
”Jag älskar molnen … molnen som drar förbi … där borta … där borta … de underbara molnen!”
Försöker att se trädfingrarna och glöd-himlen. Försöker se murkelbacken och grönhäxorna. Surtången och tvestjärt-myren. Försöker se fiskögat… Men blicken är bara en blick. Min vän. Ja, om vi kunde se molnen.

Många mil från solen.

Absurditet och Bejakande. Att bara iaktta eller att äntligen få känna. Ja, jag vet inte svaret. Vi är bara vad vi är för stunden. Åh aj aj, orden är knivar.

På apoteket. Väntetider. Jag mår nästan illa.
Bussen. Trängsel. Blodiga tankar. Tunga kassar jag darrar något är fel.
Äntligen hemma. Dammet och disken.

Jag känner inget.

(Undanflykt) –

Jag vill inte censurera det jag skriver, jag censurerar inte det jag skriver

glesbygdsporr
glesbygdsonani
glesbygdsförakt

allting efter moderniteten
Ekelund visar mig solen över sjön
jag tvivlar igen och igen
men försöker bejaka

allt är om mig
så som jag är själv
men du är där
och om jag kunde förstå

jag lever i en annan värld, skrev någon
men du bor ju här också
stilla täcken, sängen lilla lampan tabletter på nattduksbordet
och Heberleins ord

(…)

Läste lite Rimbaud, läste lite Camus.
Tog på mig skorna, jackan. Glömde böckerna.

Gatorna. Torget. Distansen.
Ledan. Långtråkigheten. Som om –
vissa byggnader är så sprudlande vackra vid vissa tidpunkter.
Och ja, så klart, - vid vissa inte. Inte. De är stål.

(Svältkonstnären kunde bara svälta [skriva]
de skrattade som idioter.)

Ni hör distansen, nej jag kan inte skriva en riktig dagbok -
Ni skulle inte klara av att höra.
Ni skulle vänt bort era huvuden.

Dagbok, vandring, avstånden, din kropp –

   En kittel som värmer. Gigantiska stjärnor över öde badlands. Löven döljer solljuset. Blixtrar till. Minna pupiller vänjer sig aldrig. Zenit.

   Du sa de fina orden igår. Jag litar på mitt minne. Att det ska ta hand om dem, ge dem till mig i varje stund då jag verkligen behöver dem. Men världen är fyrkantig. Vetenskapsmän. Jag trycker mig in där, men passar aldrig riktigt.

Radhus.
Jag har glömt vad du sa.



Det rör sig inte mycket
Tanken likt still.
Om jag kunde så skulle jag.
Den starkes överlevnad.
Har jag klarat detta kan jag klara resten.
Den idiotiska romantikern som bygger luftslott.
Här i sängen är betongen verklig.
Gud är verklig i sin frånvaro.
Nej, jag behöver dig icke -
jag behöver dopamin
jag behöver Xanor
jag behöver *************¨
Strömmar som penetrerar mig
Längtan om stillhet
Om jag kunde -
Du kunde
Om jag skulle beskriva omöjligheten,
så ---- nästa gång

Etiketter: , ,

/ daniel 16:15 | 2 kommentarer

torsdag, oktober 15, 2009
 
Oktoberlandet -


"Ingen sover i himmelen. Ingen. Ingen.
Ingen sover.
Men om någon sluter ögonen,
så piska honom. Mina barn. Piska honom!
Det skall komma en utsikt av öppna ögon
och onda, rinnande sår."

- Federico Garcia Lorca

Stirrar.
Från väggen till andra väggen.
Figurer mina de rör sig.
Nu på platsen där man icke kan glömma.

Tecknar sig som människor.
Rör sig över under, fast beslutna -

De säger:
Ja, vad kan du göra nu? -
Du kärleksmänniska - din kärlek räcker inte.
Nej! Hur! Platser! Känslor! Kroppar! In i nätverken!

...

Jag andas ut.

Stirrar.
Från väggen till andra väggen.
Figurer mina de rör sig.

Nu på platsen där man icke kan glömma.

Utan dina droger kommer du hit.
Allt var matematik! Allt var klara former!
Allt var torn och slott! Allt var kyrkor och städer!
Var är jag!? Hur kunde jag bliva detta!?
Dessa väggar! Rädda mig! Dessa väggar!

En fast punkt, en figur, en kropp.
Kött blir metall. Döden skall upphöra att vara död.
Faller! Nerver mina blir deras. Sluta!


Ett välklätt slott. Soma. Vi ska nu röra oss i kostymer.
Slottet har alltid haft lönngångar och fällor. I ett rus jag faller in på baren.

Nu. Väggar.

Placera som det skall vara.
Finner min plats.
Revolten var det innersta sa han.

Bläddrar nu i ett livsstilsmagasin.
Vad var det nu jag tänkte på?
En suddig figur.



Etiketter:

/ daniel 11:26 | 0 kommentarer

torsdag, juni 25, 2009
 
På balkongen - skriva utan att se tillbaka


rörelser på gatan
den blonda, anorexia
hon med barnvagnen
mannen med en kaffekopp i handen

   som blixt, ser dem
en vanlig dag ja,
men aldrig, jag säger aldrig

att sjunka ner
explodera in i ett nu-nu-tidens-vakuum

lätta fötter på balkongen och
cigarettbloss. hostar lite,
sätter mig på stolen -

rörelser på gatan
den blonda, anorexia
hon med barnvagnen
mannen med en kaffekopp i handen

   ser dem likt blixt
en vanlig dag ja,
men aldrig.. nej..

..jag ser dem.

cigaretten och
jag trycker mig mot en gul vägg
se nu! se nu! - säger rösten

och ja..

en blind kvinna med hund
en ung kvinna med allt för små kläder
en man med en aftonbladet och ett paket mjölk
en person som jag känner men som jag inte orkar hälsa på
en person som inte är, han frustar och svettas i sin fetma

personer om inte är

"människor helt utan betydelse"

rädslan sprider sig i kroppen
vilka av dessa personer finns?

är jag borta?
är jag..
rörelser som reflexer. borta
                     framme

världen kan inte förstås

eftersmaken
alltid så bitter

jag tar på mig mina skor.
jag MÅSTE lämna detta.

Etiketter:

/ daniel 14:24 | 0 kommentarer

torsdag, juni 11, 2009
 
du


jag finns här, alltid. lovar.

Etiketter:

/ daniel 16:30 | 0 kommentarer

onsdag, juni 10, 2009
 
jag borde diska






Igen -
det var länge sedan jag skrev det men det gäller fortfarande -
från förr, i bagaget, i fällan, i rytmen, i allt, allt; -

"Dessa ord är skrik i ett tomt rum. Ingen ser dem, läser dem, mer än jag. När allt hopp har tynat bort, när all kommunikation med andra är omöjlig, när kroppen slagits ner till sängen och frågan/skriket efter hjälp bara stutsar mot isolerade väggar; då inser jag ensamhetens råa styrka. Ingen Gud, ingen skön melankoli – bara inget, inget, inget; bara intet, intet, intet. Är det Intet jag ser, hör? Stirrande in i samma gamla vägg. Här lurar den slutgiltiga ensamheten.

Alla frågor.
All längtan.
När jag frågar, så hörs ingenting.
Intet, min ovän, jag hör dig.
Du hörs inte, men jag hör dig.

I alla ord, i allt detta, min ovän du härskar.

Och du, isvidders härskare, när du så för en stund lämnar mig –
är jag tillbaka utan ha vunnit något, utan att ha sett något,
och livet står framför mig svulstigt och till synes obestigbart.
Du tar, och du ger tillbaka. Isiga bergväggar skall igen klättras,
den förlorade tiden igen tas tillbaka.

Och när allt är återställt, när handen har blivit van igen,
så väntar du skrockande, min ovän, och pekar stumt
mot branta hala stigar. Du tittar på klockan.

Men jag har hört talas om din förgörare,
som stadigt står och väntar. Och, hur du än gör
– låtar han den lätta handen krossa hela ditt rike."

Etiketter:

/ daniel 14:14 | 0 kommentarer

torsdag, februari 26, 2009
 
Uttråkad; snapshots från lägenheten; - just nu




Etiketter:

/ daniel 11:59 | 2 kommentarer

fredag, november 28, 2008
 


Etiketter:

/ daniel 23:25 | 0 kommentarer

söndag, oktober 26, 2008
 
promenad -


Etiketter:

/ daniel 13:40 | 0 kommentarer

torsdag, oktober 09, 2008
 
SKA VI GÅ DIT IGEN, ÄLSKLING?


Skadan är skedd
Kungsfåglarna har fryst
Jesus spärrar upp sina ögon
Kanalen är kall

Hennes hud är klibbig, hon kommer inte ifrån leran
Solen är en atombomb
Fötter i, fågel i handen
Balans ur funktion, darrningar runt fingrar

Det blir aldrig rent
Blod har koagulerat
Celler har koagulerat
Hennes sanna hälft är under isen

Fågelfötter, is, blod, salt,
celler, skinn, hud, ben,
näbb, sand, asfalt,
lie mot halsen

Hamnen är i panik
Deltagandet är lågt
Tankarna tycks ha fastnat
Likt lämlar de trampar



fullkomlighet
det darrar i glasen
granarna fäller sina barr
gatlyktor blinkar
daggmask drunknar

oj!, är inte luften tät?
är den inte väntande?
är den inte musikalisk,
med toner,
förberedd för något?

finns här inte ett varsel,
ett medvetande
om
isblock som brytes itu,
ekande klagan,
valars ångestskri?

har inte
de dansande skräddarna,
så de sitter på ytan lätt, så rätt?,
när de seglar på omöjlighet?

har inte
den sprudlande humlan rätt,
som i fantastiska lektag
verkligen gör det,
hoppar ut
och förverkligar?

har inte
han, hon, de
guldet i sin hand?
livets fontän och gnista?,
chanser till upprättelse?...
vara
medvetande
på ekande bergstopp?

oj!, är inte luften tät?
är den inte väntande?
är den inte belagd med flammande kastanjeträd,
förberedd för något,
förberedd för ett jag?

Etiketter: ,

/ daniel 00:10 | 0 kommentarer

torsdag, april 03, 2008
 

Etiketter:

/ daniel 21:11 | 0 kommentarer

tisdag, april 01, 2008
 
allt på en gång


småheter blir större i vargtimmar
vargtimmar blir större i småheter

i trädtimmen, där ute
utanför, trädtimmen

var är den?

vem är du i vargkäften?

samhälle.jag minns henne.jag minns henne inte.små ting.jag vet inte
om jag minns rätt.bomber.jag läste något på en löpsedel som bara
inte skulle kunna stå på en löpsedel.banalt.nej jag kan inte
förstå.det bränner när jag tänker.drömmer om vin.dricker vin.ja, det
får vara så här.det är så här nu.men inte imorgon.

och.allt som inte platsar.den jävla skiten.rinner genom
avloppen genom våra kroppar.blickar måste undvikas.drömmer
om ensamheten.men bara nu.vi behöver varandra.förlåt jag
måste skriva.måste leva tillsammans.det verkar omöjligt.som
hon sa.avstånden.

avstånden.i sömn-frånvaro.i sömn-icke-sömn.

näven hård.släpper.inget.det blir inget.
OJ alla minnen.var är de samlade?

men imorgon STÄLLER JAG MIG UPP IGEN.

jag är en modern människa.
jag är en modern människa.
jag är en modern människa.

vandra.vandra.vandra.klamrafatsidetduhar.vandra.vandra.
vandra.vandra.vandra.vandra.vandra.vandra.vandra.vandra.
tänkförnuftigt.vandra.vandra.vandra.vandra.tittaintetillbaka.
vandra.vandra.bestämdig.vandra.vandra.vandra.vandra.
köpcentrum.vandra.vandra.fådethelaattgåihop.

det blir inte bättre än så här. det blir bättre än så här.
ta det lugnt nu. fortsätt stressa. ta dina piller. undvik nikotin
och koffein och alkohol och. planera. lev i nuet. sov ordentligt,
inte för mycket, inte för lite. släpp det förgångna, släpp henne,
släpp dina lyckligaste stunder. gå tillbaka till din barndom
och berätta. bejaka liv och natur. molnen. havet. varje stund
i ditt liv. kör sen till ICA, kolla priserna noga. fundera över
din ekonomiska situation. planera. slav-herre-slav-herre-

åh, alla dessa tusen röster och personer inom mig.
japp, tvåtusentalet är här.

det blir inte bättre än så här -
det blir bättre än så här.

Etiketter:

/ daniel 17:50 | 2 kommentarer

torsdag, februari 14, 2008
 
skriv, se inte tillbaka, rätta aldrig -


rörelser
kan inte se
blandar mig med ljusen

de skrev
i tidningen att slutet är nära

miljön och offren

blodiga medel-svenssons-persienner
tryckta mot stror-skärms-teveapparater
batterierna är slut,
vi kan inte se
lämna oss inte så här
inte mitt i animal planet
vi känner sådan sympati

jag äter pizza

jag blundar
i varje plats söker jag det andra
försvinner som de andra
glömmer
träden slakthuset solen gatlyktor
om det jag skapar kan hjälpa,
om så,
om så,
om det vore så…

förstår ju inte så mycket
har sannerligen försökt
webbsidor, dagstidningar, magasin
politik, filosofi –

jag försökte men
jag ramlar in i neon
in i drycken
in i dina ögon
in i minnen
in i minnen in i dina ögon


kan inte hjälpa min svårhet för förnuft
ni vet, jag var aldrig bra på matematik
bilder och ljud, där rör jag mig
som i undervegetation
mörkret, händerna över floden
kan knappt –

kan knappt se ringarna på vattnet
mystiken, näcken med fiol
lyssna sakta
han är vatten

”de sanna hungrande, de ständigt aldrig tillfredställda,
de är de sanna lyckliga.”

blandar mig med ljusen
rörelser

blivanden, allt utsägs under ett ögonblick

Etiketter:

/ daniel 22:07 | 0 kommentarer

onsdag, februari 13, 2008
 
Ghost Hardware 23:15


Etiketter:

/ daniel 23:03 | 0 kommentarer

måndag, januari 21, 2008
 
minnen, nej, då - ju,nu, nej -
såg flyktingar på teve
mitt ben gör ont
såg en poet och sa att hon var bra

intryck;: fragment
Om de ska komma, ska det komma
kan inte följa regler

saknar dig, saknar dig
så som handen i strömmen

Jag är inte den jag vill vara. Vem har gjort mig till den jag är? Det kan inte bara vara jag själv.

skogar - djupaste. tomma utrymmen. Vem ser den som inte finns på en tom plats. Absolut tom-het, still-het. fast jag var inte där. vem kunde ha varit där?

(Nej, ni behöver inte oroa er, jag tycker bara galen-skapen är romantisk.)

Jag minns Malmö. Jag minns Göteborg. Jag minns Stockholm. Jag såg de varma gatlyktorna från Södra Förstadsgatan. Jag såg hela Göteborg från Gamlestaden. Whiskeyn guidade mig runt stan från Midsommarkransen. Platser, syner, barer, medel för berusning. Bra eller dåligt? Nja, kan jag komma tillbaka? Mitt hem? Va?

Och jag minns de jag träffade. Hon, han, hon.

Men ok - 2+2=4. Ja, jag saknar dig.

Etiketter:

/ daniel 23:15 | 0 kommentarer


info daniel
Bild, ljud, text. Infall, fragment, idioti. Uttryck, intryck, kreativ transgression.Löjligt, viktigt, slugiltigt. Och alltid en start på nytt. Jag är din vilja att erövra dig själv på nytt. Näven som inte nöjer sig med en kompromiss.

Annat
DANIEL JOURNAL (NY)
danielized.net
daniel.jpg
flickr people set
flickr black & white set

nyligen

arkiv

TAGGAR
vidare -
caroline
denise
gisela
karin
martin
minna
per
rasmus
tania
(ingenmansland)


pirate bay

dan.jhel [at] gmail.com