Fernando Pessoa; - "Den violetta extasen, den döende solnedgångens exil bland bergen." Jag väntar på vitberget med dina ord. Knot-ekarnas fingrar rör redan din rosa dimma. Symetriska figurer i dödblå rymd. Toner skall komma. Fen flyger ur glas - ja, det skall komma.

Vi väntar här. Håller andan.
Tidens slav är jag inte.
Är inte jag. Bakom väggar dansande... Hör du mig? Och hur skulle..?

Birgitta Trotzig ::

Allt jag lever är: inför ditt ansikte. Inget annat är.
Gör mig fattig. Beröva mig.
Jag. Förrädaren.
Jag som säger: jag. Förrädaren.
Gör mig fattig - icke-jag. Beröva mig. Bevara mig i fattigdom.

(I en rastlöshetens sökande efter rastlöshetens upphörande
ligger svaret. Rastlösheten har det och efter ett upphörande
av rastlösheten försvinner detta. Sökandets svar ligger i sökandet självt.
All smärta, allt irrande måste lyssna till detta. Men ändå inte.. Förstå mig?)

I fattig. Köttigt innandöme-fattig.
Blod kredit övertimmars fasta ingenting. Dölj ögon.
Bli nejsägare. Fast låt hjärtat slå hårdare än någonsin.

Behåll ditt nej. Behåll ditt nej. Behåll ditt nej.

Och famna köttet. Värme och blod.

Länge leve det nya köttet.

Etiketter: foto, fragment