"Ingen sover i himmelen. Ingen. Ingen.
Ingen sover.
Men om någon sluter ögonen,
så piska honom. Mina barn. Piska honom!
Det skall komma en utsikt av öppna ögon
och onda, rinnande sår."

- Federico Garcia Lorca

Stirrar.
Från väggen till andra väggen.
Figurer mina de rör sig.
Nu på platsen där man icke kan glömma.

Tecknar sig som människor.
Rör sig över under, fast beslutna -

De säger:
Ja, vad kan du göra nu? -
Du kärleksmänniska - din kärlek räcker inte.
Nej! Hur! Platser! Känslor! Kroppar! In i nätverken!

...

Jag andas ut.

Stirrar.
Från väggen till andra väggen.
Figurer mina de rör sig.

Nu på platsen där man icke kan glömma.

Utan dina droger kommer du hit.
Allt var matematik! Allt var klara former!
Allt var torn och slott! Allt var kyrkor och städer!
Var är jag!? Hur kunde jag bliva detta!?
Dessa väggar! Rädda mig! Dessa väggar!

En fast punkt, en figur, en kropp.
Kött blir metall. Döden skall upphöra att vara död.
Faller! Nerver mina blir deras. Sluta!


Ett välklätt slott. Soma. Vi ska nu röra oss i kostymer.
Slottet har alltid haft lönngångar och fällor. I ett rus jag faller in på baren.

Nu. Väggar.

Placera som det skall vara.
Finner min plats.
Revolten var det innersta sa han.

Bläddrar nu i ett livsstilsmagasin.
Vad var det nu jag tänkte på?
En suddig figur.

Etiketter: foto