Ju mer det sköt i höjden ju längre blev avståndet mellan kronan och rötterna, och det ledde till en alltmer ökad spänning mellan dem... Motsättningen förde efterhand till direkt konflikt. Än strejkade lövverket, än rotsystemet, och i båda fallen blev trädet i sin helhet lidande på det, avstannade i växten... Men trädet kunde inte leva varken utan rötter eller krona. Motsättningen blev dess öde, splittringen förödde dess krafter, tills slutligen stormen tog det och det föll med ett brak, kronan förtvinad, stammen murken, rötterna döda.

- Ur "Långt borta, mycket nära" av Artur Lundkvist

Etiketter: grafik