meningsfrånvaro-äter-mer-och-mer, mer-och-mer..

Beckett visste (?) att man alltid längtar efter att längta mindre, att längtan efter att inte längta i sig är en längtan. Så rätt han har. – Vilja till död, utplåning, vilja till Intet. Men ständigt vandrar soldaten människan vidare..

Gäspa, dö.
Orgasm, dö.
Den ständiga orgasmen, - döden!
(Nja..)

-

Nej, jag har inga ord.
Ord kan inte göra något.
Poesin och prosan har slutligen dödförklarats.

- Så, i de sista vrårna, vad kan jag hämta där?
Ingenting förutom att jag ständigt tvingas leta där igen och igen –

..igen och igen, igen och igen –

Så texten tar inte slut här,
den kan, helt enkelt, inte ta slut.

            En gång kände jag Dionysos.


- och kanske igen........ :-)