Det var några dagar sedan jag såg en människa, en riktig människa menar jag då. Jag gick i en stad och såg igen på de stressande storstadsgatorna. En impuls, en katt med vassa klor lever inom mig. Solipsism. Jag är ensam och jag har alltid varit ensam. Vi skapar koder som vi endast kan i våra relationer med vänner. Vi skapar koder i subkulturer, i länder, i samfund och organisationer. Alla tillhör en grupp med egna koder. Vi ställs utanför grupper vilkas koder vi inte förstår. Nå, nu ska ni se, jag har en egen kod och ingen förstår den. Och koder går mot andra koder. Jag är ensam. Så ensam som i en solipsism? Å, Gud...nja, jag kanske överdriver, men tänk ändå! - Vilka koder har du gömda i dina fickor..?

(…)

Dröm:
(Jag ska skriva en ultimat dikt baserad på Poes ’Kompositionens filosofi’. Vad är meningen med detta? Inget annat än att fördriva tiden och kanske hitta in i en grupp (lära sig koderna) – alltså av fåfänga (ensamhet?). Men det kan ju inte vara fel i detta ensliga läge, eller hur?) :)

(…)

Fåfänga - min ljuva drottning

Om det vore så –
   att allt som strävan vill
   all stress och självförljugenhet
   kan läggas ner på kallmark, och –
   och   man kan gå vidare?

På kallmarken, på –
   platsen nuplatsen
   kunna lägga av sig
   bördan och säcken -
   (men jag hör er ändå?)

(…)

Ljumt men ändå inte. Jag ska ta och vandra några timmar. Timmar som blir dygn och år. Vad var det som var så speciellt med det där ansiktet som jag såg på tunnelbanan? Hm, kom att tänka på det just nu. Just nu? Hm, var befinner jag mig? Nåja, jag strosar så sakta bortåt. Vi de höga ekarna står en man och visslar, det verkar som om han vill att hans hund ska komma tillbaka. Han står där med en påse i handen. Jag ser honom men ändå inte. Jag borde inte bry mig, man ser hundägare varje dag. Men jag vet inte, något hänger kvar. Plötsligt blir jag rädd, magen knyter sig – vem är denna figur? Vem är det jag ser här? Är det en människa? Är det verkligen en av oss, en av mig? Om jag hade varit figuren med påsen i handen så hade jag inte kunnat leva. Jag försöker skaka av mig det hela men han står där. Undrar om han inte är cirka tjugo år äldre än vad jag är. Vad har hänt honom under de åren? Med allt som finns, allt som händer, allt som ständigt krigar och drar fram och tillbaka över vår jord – hur kan han stå där? Jag förstår det inte. Om det är jag som står där, om det är min far eller om det är en total främling… nej, jag vet inte. Ekarna ryser med vinden, den lilla bäcken rasslar till, jag tycker mig ha tunga kedjor runt mina handleder.
   Och vem var det jag såg på tunnelbanan? Hon var yngre än mannen, hon var någon annan, en annan kraft. Jag minns knappt det hela, endast en skör aning springer genom mig när upplevelsen på något vis lyfts fram i mig. Det är en annan känsla, det är inte mannen. Vem var det? Vad ville hon? Vad gör hon i mig? Som sagt, det hela kommer som en aning, en aning som så snabbt tynar bort. Den grumlas bort i glömska. Nu när jag intensivt tänker på den så stannar den kvar, men dock, ändå inte. Hon försvinner. Tanken är kvar men inte känslan. Våra känslor är så oberäkneliga.
   Jag går vidare längs bäcken och tider rör sig in i andra eror. De där figurerna, jag kommer att lära känna dem och möta dem, igen och igen.

(…)

Lugnt, lungt utan hast behöver orden komma. Cigaretten, kaffet, en stund på altanen, ett samtal, en promenad. Utan hast. Och när idén dyker upp, när jag är redo, när orden är redo, då skriver jag. Och jag hoppas att i detta ett ständigt närvarande Varför får sitt svar. Om än icke, så är detta, detta poem, denna prosa – nej, bättre! – denna text ett Varför i sig självt. Men med den tanken kan jag inte stanna, ty detta Varför skall också fyllas med text. Jag börjar här vandra. Kullar och dalar, jag ser dem redan. Marianergraven. Jag stod på kontinentalsockeln och tittade ner. Även den finns här någonstans. Men också plan mark. Blicken är orolig, djup och höjder väntar överallt. Och i detta landskap (klimat), ja, där föds nog texten.
En fråga bara: vad är, och var ligger, jordens högsta berg? Där uppe..