Ska snart se 'Coffee and Cigarettes' av Jim Jarmusch. Lillebror Per har just laddat ner den då vi här (hemma hos mina föräldrar i Halmstad) fått hyfsat snabbt bredband. Har först idag börjat nyttja nätet igen och jag ursäktar om jag inte har svarat på mail och liknande på ett tag. Jag svarar idag eller imorgon.
   Jag har just upptäckt Nick Caves senaste skiva 'Nocturama'. På den finns ett spår som heter 'Right out of your hand'. Jag spelar det igen och igen. Underbart. Lyssnade på det när jag gjorde det lilla bildverket ovan..
   Boken det handlar om för mig just nu är ett verk med titeln 'Personen och det heliga' som innehåller några skrifter av Simone Weil. Weil var en fransk tänkare som blev 32 år gammal och dog 1942. Jag citerar lite ur inledningen av boken eftersom det var just de meningarna som fick mig fast då jag strosade runt på biblioteket senast. Så här vackert börjar den:

"Du intresserar mig inte." Det är ord, som en människa inte kan säga till en annan utan att vara kärlekslös och kränka rättfärdighetskravet.
   "Det är inte din person som intresserar mig, utan det är du." Det är ord, som kan yttras i ett förtroligt samtal mellan två nära vänner utan att såra det finaste i vänskapen.
   Likaså kan man utan att förnedra säga: "Min personlighet har ingen betydelse", men inte: "Jag har ingen betydelse."
   ...
   Det finns något heligt i varje människa. Men det är inte hennes person. Det är inte heller hennes personlighet. Det är hon själv, helt enkelt; just den människan. 

Det är den tanken som gäller. Att det finns något heligt i varje människa, ett absolut värde som ingen har rätt att förnedra, skjuta åt sidan. Det är den tanken som gör att jag ställer mig upp. Det är en tanke som är så långt ifrån att vara förverkligad i samhället idag att det är lätt att sätta sig ner, stänga dörren och börja gnissla tänder. Vissa ser kanske detta omkring dem, vissa inte. Hur det hänger ihop vet jag inte.
   Jag blev absolut påmind om detta när jag var i Bergsjön, förort till Göteborg. Jag såg oändlig sorg i ett par hennes ögon. Det är verkligen obeskrivbart. Knivar med tårar. - Och sen åker jag till Halmstad, folk går på Gyllene Tider-konsert, de kör upp i sina Mercedes - jag sitter med en snyggt designad laptop och skriver saker på en webbplats där det antagligen mest hänger medelklasskids, jag surfar runt med hyperfartInternet, jag tar en macka och har väl en typ fem olika pålägg att välja mellan.  Och vad tänkte jag när jag såg henne, hon där i Bergsjön? - Jo, det var faktiskt så att jag tänkte: 'Hon skulle inte passa in bland mina kompisar.' Faktiskt. Hennes personlighet är inte inpassbar med deras personligheter. Glöm att vi är människor allihop. Olika personligheter - olika kulturer, olika klasser. Älska din nästa? Sure, baby..