Stilla vind utanför fönstret, en vag doft av dagg, kvällstumultsmörkret sipprar in i murverkets springor..
   - Läste tidigare idag boken 'Exempel - anteckningar i levnadskonst' av Ulf I. Eriksson. I en essä med titeln 'Sak och sken' och med underrubriken 'Till kritiken av skådespelssamhället' skriver han om en spökvärld, den spökvärld som skapas av att vi lever som just skådespelare - vi hittar en roll vi kan spela, en roll som fungerar socialt, och sedan bygger vi vårt liv på denna skådespelar-mask, detta slott i hud dit vi lägger sten efter sten tills vårt eget unika jag är långt ifrån minsta glimt av en levande sol; vi förslavar, bygger in oss själva i gallerförsedda celler. Eriksson citerar Daniel J. Boorstin från en hans analys av det narcissistiska samhället: "Vi har förälskat oss i vår egen image, i de bilder som vi själva skapat och som visar sig vara bilder av oss själva". Det finns inget kvar att upptäcka, det finns inget sannerligen nytt. Det som kallas nytt i våra dagar, det som vi kallar äventyr och upplevelser - film, reklam, tidningar - är redan skapade av andra männsikor för att upplevas av oss; igen, inget är sant nytt.
   Eriksson skissar vidare i essän - vad ska vi då säga om konsten, är konsten skonad skådespelet, fasaden? Är konsten högre, närmre det sollängtande jaget? Knappast, snarare det motsatta: elitkulturen består av de skickligaste av skådespelare - Eriksson citerar Nietzsche:

Jag kan inte tänka mig en större skillnad i en konstnärs hela optik än denna: om han betraktar sitt framväxande konstverk ("sig själv") med vittnets ögon eller om han är: "glöms av yttervärlden": vilket är det väsentliga i all monologisk konst - den är baserad på glömskan, den är glömskans musik.

och vidare:

Det autentiska konstnärliga projektet låter konstens fortlevande innefattas i levnadskonsten. Vi är konstnärer endast genom att vi inte längre är konstnärer: vi går att förverkliga konsten.

   Hur ska vi då nå fram? - hur ska vi slå oss ut? Hur överskrider vi gränserna? Kanske, kanske endast barnet kan svara på det, men dock, barnet svarar inte - barnet springer vidare och leker, ritar i sanden.. Riv slottet!, bli barn! - blif dåre!