1.

Gatorna är nerver. En flicka jag kände gav mig en blick. Gammal kärlek. Gången tid.
Byggnader som kala envisa styva händer. Stäcker ensamhet mot blixtmörker. Några människor passerar. Blind är jag. Vems är min syn? Mina tankar? Mina ben som rör sig?...

2.
Vägkorsning.
Gatorna visar utanförskap. Husen vid sidan. Åker genom Tylösand. Det talas högljutt om Solheim Cup. Jag bryr mig inte direkt. Sätter på musiken så jag ska slippa höra (fast jag nog borde lyssna).

Bilarna och bussarna på de självklara vägarna och gatorna. Förbi ett ghetto. Vid sidan av. Vid sidan av bussen. Jag känner inte mycket. Tänker kanske inte heller så mycket. – Tankekänslorna finns där dock. Den gamla vännen som drogade ner sig och sitter i en liten lägenhet med bara en madrass som exklusiv inredning. Ser honom då och då. Han är ”helt borta!”. Och Tylösand. Har jag fel. Tänker jag svart och vitt? Alla jävla frågor.

Men avstånden. **** hette han, han i lägenheten. Jag skriver i Microsoft Word och hans namn visas som felstavat. Hm.. måste testa; Anders, Måns, Kristoffer.. Daniel. Nej, de är inte felstavade. Men han är ju en jävla blatte. Såklart. Blatte, vågar jag använda ordet?

…

Gatorna. Nerverna. Staden. Blandningen. Isolationen i folkmassan. De undviker blickar. En bussresa tycks vara ett krig. Undvikande till varje pris. Om man då inte känner varandra. Då kan det skrattas och kanske till och med hånas. Och jag gör likadant. Kanske inte hånar.

Det måste skrivas om, det måste uttryckas. Frustrationen som jag inte får utlopp för i samtalet måste bli ord, men ord som sprider sig. Skärmen och orden, som ett bara. Nej, det går inte. Ursäkta egoismen.

Allt flyter, bara häng med. Affirmera. Jo. Nej. Kanske. Konsten. Rytmerna. Erotiken. Sprudlande händer som räcker sina drömmar mot nervträden. – Men nej. Eller jo. Mellanvägen.

13-åring tog livet av sig på grund av mobbning. Burma. En äldre man på torget som ligger och sover på en bänk mitt på dagen i solsken och en krossad flaska jämte honom och han luktar illa och han är utanför allt och alla och fan ta hela jävla skiten. Skulle aldrig gå fram till honom kan inte gå fram till honom de skulle stirra jag orkar inte hela dagen är en dagsslänga tiden går ingen går fram kanske han inte imorgon finns i en dunkel lägenhet drar han sina sista suckar, suckar de sista. Samman hang. Bruten het. Det låg en enda krona i tiggarens lilla påse. En klocka kostar 10000:-.

Industriområdet är tyst. Om en kvart har bussen kommit fram. Sen är timmen. Detta är vad jag kan göra. Denna text. Om ni inte gillar, förlåt mig. Om allt flyter, då flyter min rädsla och ilska i orkanhav här och nu.