minns klart bilden
ögat rött, januari-djup-ton-röd. blått. vitt.

   kristallerna, symbolerna, kras under tunga kängor
ett öppet fält, stormvind, alnar som ruskas
ett fält orörligt, ingen som ser, icke-existerande
tom-het som tom-het; skönhet – ja, jag bejakar

   en dröm om att stå på fältet, orörlig
att se det som inte kan ses, -
den tomma platsen, det direktas direkthet
drömmen är alltid någon annanstans – men om..

   nu istället:
står där vid minnesklippan och frusensjön
- vid råhöstdiket, avstånds-granarna och
himlens häxkittlel-röda horisont. Och -

           jag ser fiskkadavret. Fiskögat.

Ogenomträngligt, dött, bortgånget.
Det ligger där som i en saga. En saga? –
När var jag här? - en dröm, ett minne, ett något annat..?

   rödsprängda ögon som vandrar ner i frosten.
ser jag Intet? det är bara jag här. blodet, murkmögelmarken.

   ögat som inte ser mig. Alnar. Is. Min kropp.
stirrar in i mig själv. i ögat. som ett avtal, ett examensprov –

           nu ser du, säger de (jag).



Jag rör mig inte.
Jag står kvar.
Det finns ingen anledning att gå.