Det röda.
Staden. (Gatlyktorna, telefonledningarna är blodnerver.)

På ett torg, det dekadenta, det järnhårda.
Hon går framför. Hennes ansikte pratar, men det ljuger.
Alla dessa miner -

           miner som ljuger.

Abrupt slut. Jag såg det så tydligt inatt.

   Men jag minns –

Sammet (hon står där i det röda) -
Genom varandra likt pilar. Sammetston. Sandalträdsdoft. Hand över, hand under. Genom-syrning. Dujag. Djag. Vinfläckar på underkläder, drar av, berusar, älskar, allt-i-ett-på-en-gång.
   Du-jag-hela-tiden-inget-åt-sidan-genom-fram-på-över –

Tårarna nedför låret. Handen över bröstet, skälver till.



”Ansiktet är språkets hinna, meddelar och förtiger, meddelar genom att förtiga.”