Rytmen är basen och trummorna. Efter det slås jag ut ur mig själv
och är därinne. Runt fem minuter klockas av och det finns en väg in i ett annat rum.

Kanske bara skulle ta och beskriva lite, förlösa kroppen från 'kontrollen'.

Jag läser 'Nietzsche och filosofin' av Gilles Deleuze. Jag fattar inte mycket. Men att Nietzsche sökte efter en-ett personligt-personlig utopi, en frihetens barndoms sköra bejakande skrattande tillvaro, ja så tolkar jag honom, eller så tolkar jag hans tolkare. Det blir för mycket tankar, Sverige surnar ner redan vid fyratiden i dessa dagar - mörkret lägger sig över huset, över mig - Och, och vad gör jag? - jag läser en bok. Jag läser en bok, boken ger mig kraft, men det är ändå bara en bok, en kropp, en soffa, en lampa, ett mörker.

Och det är det som är så förolämpande
att vad jag än gör, är jag bara här,
är jag bara jag själv jag;


Någon har tänt den öppna spisen. Min bror läser feministiska klassiker, eller nåja, det 'de?' kallar feministiska klassiker. Rummet må vara en tavla, jag må fotografera det och behandla det i photoshop så att det liknar/blir penseldrag och hämtar ensam solitär inspiration från Edward Hopper. Jag må göra detta, jag må ta på mig mina slitna skor och vandra ett par tre timmar i bygden, jag må dricka tre-fyra koppar starkt vietnamesiskt kaffe och kolla på Fight Club tre gånger i rad. Kanske äta sockerbitar tills jag eskapulerar och med tunnelseende citerar Tyler Durden varje gång han yttrar ett ord. - Allt som verkligen inte spelar någon roll, släng det åt sidan!

Man ska inte ge upp för ressentimentet. Ressentimentet säger att du ska lägga dig ner och ta det som är det allmänna fastlagda som sanning, som mall. Programmet börjar klockan tjugo nollnoll, perfekt för härlig tevestund. - Man ska ta på sina skor och kläder och ta bussen och visa upp sina egenskaper och sin framåtanda och längtan efter att få prestera och sätta sig ner på den skönt sköna statliga stolen i det vitmålade rummet och säga: alltså jag mår sådär, det är lite deppigt nu på hösten, men jag känner mig igång och vill gärna prova på den där praktikplatsen, jag tror den skulle vara perfekt för mig!

Och den nyfunna barndomen?

Vad är makt? Vad fan är makt? Vem, hur var är makten? Är den inom mig, bakom mig, i min syster, i min bror? Hur är jag skapad av makten? Hur mycket av mina egna fördomar och föreställningar är inte skapelser av institutioner, traditioner, samhälle osv ? Vem vad är makten? Friheten hägrar, ja friheten hägrar bakom horisont brinnande. Koka dig själv, börja brinn, fastna inte, dölj inte, räds inte, håll inte undan orden - låt dem höras, skriande, kastande, ut ur, - ut ur!

Rytmen igen, kan inte sitta still. Urbana poeter från Detroit och
deppiga mörkermän från Norge.

Arundhati Roy: 'Om det skulle vara så, då utnämner jag mig själv till en mobil republik.'

Jag: 'Om det nu är så här jävla jävligt,
då gör jag likadant, jag utnämner mig själv till en självständig mobil republik!'

(OBS! - humor inkluderad i texten.)