Sitter timmen sen och läser. I senaste Ordfront magasin skriver Lena Nilsson från det mediakritiska nätverket Allt är Möjligt i Göteborg om pornografi och media. Allt är Möjligt granskar och debatterar ensidiga skildringar av kvinnor och män i media. Citat från artikeln:

Den europeiska internethandeln domineras till 70 procent av porrindustrin, visar en EU-rapport gjord av vänsterpartisten Marianne Eriksson våren 2004. I studien Sexindustrin på nätet konstaterar Sven-Axel Månsson och Peder Söderlind att det först och främst är teleopertörer och internetbolag som tjänar de stora pengarna på trafikstyrningen på nätet, inte porrproducenterna. I Finland utreddes den inhemska omsättningen av porrtidningar och videor på uppdrag av jämställdhetsministern. Den uppgick till fyra miljarder svenska kronor årligen.
(...)
När pornografin legaliserades 1971 i Sverige fanns det ett behov av en mer avspänd och icke moralisernade syn på kropp och sexualitet. Har vi nått dit? Mediesexualiteten har drag av moralism; för att vara sexig måste man vara ung, smal och snygg och endast unga och snygga tycks ha sex. Jakten på den perfekta kroppen skapar ängslig kontroll i stället för avspändhet. Kroppens utseende blir viktigare än kroppens alla andra funktioner.
(...)
Det anses självklart att medierna inte ska innehålla rasism. Inställningen borde vara densamma när det gäller sexism. Ibland försvaras mjukporr, men vem tycker 'mjukrasism' är okej?

Till något annat: i medier diskuteras konstnären och regissören Lukas Moodysson häftigt och intensivt. Vänner till mig som sett filmen 'Ett hål i mitt hjärta' har en hel rad olika åsikter om den och även de som inte sett filmen har en hel del att säga om herr Moodysson. Jag läser just nu poeten och kritikern Kristian Lundbergs diktbok 'Den som inte talar är död'. Lundberg och Moodysson ingick båda förr i tiden i den grupp (unga) poeter som kallades 'Malmö-ligan' (om jag nu har förstått allt rätt). I 'Den som inte talar är död' skriver Lundberg om Moodysson på ett sätt som jag tycker är värt att uppmärksamma:

Lukas Moodysson är en poet som redan från början av sitt författarskap undersökte bilderna av Kristus, Gud. I hans debut "Det spelar ingen roll var blixstarna slår ner" som som utkomm 1987 balanserar han mellan blasfemi och epifani. En balans som brukar betyda avsevärd fördjupning om det utvecklas. Det sker hos Moodysson. Det är i samlingen "Och andra dikter" det blir tydligare att hans dikter bottnar i en problemställning som kan uttryckas som tiga/tala - eller om man så hellre vill, bejaka/förneka.

skriver ord på papper tills de lossnar
skriver jag på jag tills jag lossnar
viksar i mitt öra: jaga eller jagas
jaga eller jagas
lyser över räls och gräs och torra sädesfält
jord skall du, ord skall du -

åter

åter

åter

Diktsamlingen kan ses som en enda rörelse, en attack. Det som skall ske är att platsen för miraklet skall bli tydlig. Kristus är inte angiven. Det är snarare så att han förbereder en plats för honom. Upprepningen får tecken av liturgi, återkallande, upprepande.