Om du hör mig. Om du hör det jag försöker säga. Om du verkligen hör.

- de ord vi inte finner, de som vilar på tungan,
   som väntar men som vi inte hittar,
   de vi söker efter, så som vi söker en förklaring
   på oss själva.

   Och liksom, - om du hör, om du hör.

(…)

Han hugger ned Kurtz. Böckerna på marken. Dikten som vilar i mannens händer, som salt socker på hans tunga - orden slungas ut över ogenomträngliga snår, den mörka underväxten. Jag ser filmen för kanske tionde gången. Ser helt nya saker, vinklar, vyer. Drivs längre och längre in i mig själv.
- Kill them all, kill all brutes!
Om man är stark övervinner man sin medkänsla, sitt dåliga samvete, sin empati. Man hugger ned dem och drar upp deras rötter, utrotar. Krigen kan inte vinnas om man inte är konsekvent hämningslös.
   Jag menar ju inte det där.
Men kärleken förlorar alltid. Mina ben bär knappt upp mig.
   Jag vet inte om jag orkar känna mer. Känslorna är utbrott och explosioner, implosioner - mina tinningar buktas utåt och vansinnet slår sina järnklor i mina atomer.

Kurtz segnar ned. Tjuren, guden är slaktad. Han var en besökare från en annan värld. Kom hit och såg normalitetens galenskap.

   Det är alla de ögonblick, stunder
som jag inte kan göra mig av med.
Inristade och ingraverade i min
ryggrad. Om jag skulle ta och glömma
förbanna tillsluta - frigöra mig utåt
i en exstatisk rörelse.

(…)

We live as we dream - alone.