minns tydligt
första gången du och jag
på ett bibliotek
du åt
en macka och läste en tidning

jag tittade på dig
kunde inte placera dig
kunde inte veta
blev förbryllad
en spik i magen

och nu, du sa
de finaste av ord

ord som jag alltid behövt
men som ingen har kunnat säga

inte kunnat säga
ty de har inte träffat

men du lyckades
som en pil i den röda pricken; (hjärt-pricken)

och igen ställer jag mig frågan;
vem är du?

(men den liksom svarar sig,
jag ser på dig, tvekar inte,
lugnar mig, förförs…)

rör vid dig, du rör vid mig
vi skakar en aning, skälver –
dina händer, din kropp,
ditt.. , ditt.. , ja ditt allt…

jag ligger under dig
ser dig
intar dig

och det finns inte en plats
i detta märkliga universum
i dessa nebulosors eld
som är mer kraftfull

vi exploderar i blåröd eld

tack.