Foto av Lars Tunbjörk.

Till T:

Du är tusen miljoner
gånger bättre än vad du tror.
Titta upp!, de där brinnande nebulosorna
är där bara för dig. De har skapats i
rött och lila och stjärnglans, som av ett finger
från Gud. Eoner av tid. Tusen hav som korsats.
Bergstoppas som bestigits.

Bara så du vet.

(…)

Såg Mammut i förrgår. Globaliseringen.

(…)

Inget bli färdigt. Dammet på golvet tycks lika viktigt att städa bort som att hjälpa ett barn i tredje världen. Dokumentären får stå åt sidan för ett avsnitt av Seinfeld. Min morfar låg där död, jag kände inget. Ett barn lemlästas av granatsplitter i Gaza, jag känner inget. Jag läser en bok, sedan går jag över till en annan. Jag tänker på mina närmaste och får tårar i ögonen. Nästa dag har jag glömt vad det var som framkallade tårarna. Ska jag åka till Malmö? Ska jag åka till Göteborg? Ska jag åka till Stockholm? Ska jag ta promenaden? Har inte satt upp en ”Ingen reklam tack”-skylt än. Har haft för mycket att inte göra. En flicka på bussen, fula kläder, sitter längst fram. Alla ser henne. Vilken mardröm hon befinner sig i.

Jävla ord: RELATIVT. Jokern i ”The Dark Knight”. Bara kaos, inte ute efter pengar, inte ute efter något. Döden skrämmer inte. Kaos personifierad. Och Kurtz och Raskolnikov. De var i och för sig plågade. Jokern. Skrattaren. Narren med en pistol i näven. Jorden är en cirkusscen. Det abnorma är tillåtet. Leendet. Den skrattande döden. Och ja… jag vågar knappt ställa följande fråga… - Är han ond?

Samtalar med min gode vän J. - Värden, en organism. Blomman vissnar. Entropi. Människan… Har vår civilisation spelat ut sin roll? Nej, jag ska inte gå in på den frågan. Det är bara så att inget blir färdigt. Det finns ju inga ramar. Inga klara spelregler. Vardagen är INTE en fotbollsmatch. Du är domaren och det tycks som om den domaren ändrar sig från minut till minut.

(…)

Läser Zygmunt Bauman (Boken Vi vantrivs i det moderna):

Nästan alla moderna fantasier om en ”god värld” var djupast sett antimoderna genom att de föreställde sig slutet på historien som förändringsprocess. Walter Bejamin sade om moderniteten att den var född i självmordets tecken; Sigmund Freud menade att den drevs av Thanatos – dödsdriften. De moderna utopierna skilde sig åt i många av sina detaljerade föreskrifter, men de var alla överrens om att den ”fullkomliga världen” för evigt skulle vara identisk med sig själv, en värld i vilken dagens visdom skulle vara lika giltig imorgon och i övermorgon och i vilken en redan förvärvad livsduglighet skulle vara ständigt användbar. Den värld som beskrevs i utopierna var också, som väntat, en genomskinlig värld – en värld där inget mörkt eller ogenomträngligt mötte blicken, en värld där inget störde harmonin, inget var ”malplacerat”; en värld utan ”smuts”, en värld utan främlingar.

Vidare:

Ett allt större antal postmoderna män och kvinnor är visserligen inte immuna mot rädslan för att hamna vilse och rycks allt som oftast med av de återkommande vågorna av ”hemlängtan”, men de finner öppenheten i sin situation så attraktiv att den uppväger ovisshetens ångest, De kastar sig ohämmat in i nya och oprövade erfarenheter, förförs villigt av erbjudanden om äventyr och föredrar på det hela taget att hålla alternativen öppna framför att engagera sig för något. I denna sinnesförändring får de hjälp och stöd av en marknad som är helt uppbyggd på konsumtionsefterfrågan och har ett starkt intresse av att låta denna efterfrågan förbli otillfredsställd för att därmed hindra förstelningen av förvärvade vanor och väcka konsumentens aptit på allt intensivare sensationer och ständigt nya erfarenheter.

(…)

Nu måste jag diska.

Etiketter: fragment