Bild/foto av Andres Serrano.

I.

I dina tentakler sitter fast är gjuten. Om, Jag. kanske.

Natten är någon annan stans.
Jag är inte barnet. Rullar runt, pekar
mot grova träd. Handen, fingrar
spelar teater med Pan. Trädfingrar. Knot-ek. Hand-ek.
En hundraårig vän lutar sig mot skyn.

Vid den gamla bondgården där jag blev våldtagen av djävulen viskar Gud inte och inte inte och. Och det tycktes finnas en plats där knot-ekarna var kungar och snön deras tjänare. De bjöd mig att dricka av deras sav, barnet för händerna över barken. Det kittlar, det välkomnar. Värmen. Som bröts. Upptryckt mot väggen. Förnedrad. Utkastad. Kastadhet. In-i-bara-verklighet-världen. ”Slutligen har du blivit din egen.”

Nu är du redo för att erövra. Redo för att omkasta. Redo för att höja kniven mot din väns strupe. Du skall hata, och igen du skall hata. Du har fötts av slumpen; fötts av slumpen. Ondskan skall du tvivla på. För vad hur vem var ondskan som tryckte dig mot väggen? Det är din tur nu, min vän. De slog dig som en hund. De band dig i krokförsedda kättingar. De rev dig itu. Dionysos i tusen bitar. Din tur, tro på mina ord.

Barnet. Världen. Ondskan. In-kastad i världen, i i-världen. Jokern kastar alltid sin dyrbara tärning, kastar alltid sina dyrbara tärningar. Kasta dina egna tärningar, min son. Kasta, andas ut, låt de falla. De skall visa ditt öde. Endast jokern, hycklaren, dansaren, konstnären vet svaret. Kasta fler tärningar. Mångfaldiga möjligheterna. Mångfaldiga till det mångfaldigas oändliga gräns.

Mot väggen.
Hans händer trycker min rygg mot den skrovliga ytan. Jag ser händelsen klart för första gången. Men jag ser mig skratta. Skratta skratta skratta. Han gör vad han hade tänkt. Smärtan gör att min mun spricker upp. Leendet tar aldrig slut. Jag skrattar. Ramlar till marken. Blodet skrattet tärningarna ingen att döma ingen att luta sig mot ingen att skylla i världen uppstod den slutliga ordningen, den slutliga anarkin, det slutgiltiga kaoset, himmelen sprängdas i brandgult.

Himmelen sprängdes i brandgult; köttet brann; i tusen delar över det öde landet.

Joy Division - Decades

(Forts...)

Etiketter: noveller