Ett mord. En naturkatastrof. En högfärdig blick på bussen. En uteliggare. Ett medvetande som ser alltihop, men vet att hon är liten som bara en människa. Tilltrasslade förhållanden. Maktkamper. Dolda meningar som egentligen är helt egoistiska. Ta för dig. Skit i andra. Hitta dig själv. Köp det nyaste. Mannen som sitter på samma stol varje gång jag ser honom, samma blick, samma kläder. Drömmen om att man kunde förändra. ”Horror and moral terror, they must be your friends, otherwise they are truely your enimies.” Valet är mitt, valet är ditt.

Inget är jag
Inget skall jag någonsin bli
Inget kan jag vilja bli.
Men frånsett det bär jag på
Livets alla drömmar.

- Fernando Pessoa

Möjligheten att gå tillbaka. Se himlen igen och titta på de populära programmen på TV. Dricka ett par öl på fredagskvällen för att sedan titta på film med flickvännen. TV3, Kanal 5, flippa, hitta något. – Ok, det funkar ett tag men sen kommer äcklet – samvetet som biter likt iglar. Jag vet att det är så för mig – men alla är vi olika. Jag ska inte döma. En liten revolt, - sedan tillbaka till vardagen, söka jobb, sporadiskt fika med vänner. Titta upp en sekund när de andra besöker toaletten och plötsligt känna de senaste dagarnas solfria men fuktigt svalkande klimat. Ett ögonblick. Verklighet tycks bli sann, verklighet för en stund. Och sen abrupt slut.

Men frånsett det bär jag på
Livets alla drömmar.

Robert McNamara om gamla synder: Ljudfil (högerknapp + spara som).

Forts.