Och minns, något i min kropp fick fram dessa ord.. Och våra sinneslägen är olika. En kraft/intensitet skapade detta. Men dock, min kropp är redo för kritik. Hur den nu ska kunna besvara den. (Allt är inte historiskt, även om man vill tro så.) Jag är här nu. Du är där nu.

- Titta!, ett löv!
- Vadå, det är ju bara ett löv. Jag måste gå och ta ut pengar.

"Boken nästan förvandlad till människa – Varje skriftställare överraskar det på nytt, hur boken, när den löst sig från henne, fortlever sitt eget liv, hon upplever det som om en insektsdel slitits loss och nu fortsatte sin egen väg. Kanske glömmer hon boken nästan helt, kanske avlägsnar hon sig från tankarna i den, kanske förstår hon den inte ens längre och har förlorat den vibrerande känsla som bar henne till bokens tillkomst: under tiden söker den sina läsare, antänder livet, lyckliggör, förskräcker, föder nya verk, blir själen i föresatser och handlingar – med andra ord: den lever likt ett med ande och väsen utrustat väsen och är ändå ingen människa. – Vinstlotten har den författare dragit som på senare dar kan säga, att alla de pånyttfödda, stärkande, upphöjande och upplysande tankar och känslor som var i henne, att de alltjämt lever i hans skrifter och att hon själv bara är den gråa askan, medan elden har räddats och spridits åt andra håll. – Besinnar man nu , att en människas varje handling och inte bara en bok, blir anledning till andra handlingar, beslut, tankar, att allt som sker oskiljbart knyts samman med allt som kommer att ske, så skall man förstå den verkliga o d ö d l i g h t e n, den som är rörelsens."

- Friedrich Nietzsche; Mänskligt, alltför mänskligt

Kanske -