Jag såg dig men såg dig inte
Jag hörde dig men hörde dig inte
Jag kände dig men kände dig inte
Amputerad är jag

(…)

Dom bränner ner den gamla fabriken. Himlen är röd. Snart minusgrader.
Gnistor. Inferno.

Vi körde bilen djupt in i skogen och lät helljuset vara på. Sen älskade vi. Du satt över mig. Billjuset. Gnistorna. Elden. Snön utanför. Imma på rutorna. Vi skrattade efteråt och lyssnade på musiken. Halv två på natten, vi hade kört flera mil. Vi sov i bilen och när vi vaknade åkte vi ännu längre bort, inåt landet, in i små samhällen, in oss själva, insnärjda i varandras kroppar. Vi behövde inte prata. Musiken bara. Stannade vid stenbrottet. Stenar. Du kastar som en tjej, sa hon. Vi älskade i minusgrader. Gnistor. Inferno.

(…)

Pianot. Jag hör det. Äntligen. Det där försvinner. Uteliggaren försvinner. Hycklarna och masslakten försvinner. Tack. Jag är trött. Jag hör det. Pianot. Imorgon är allt tillbaka. Om några timmar är allt tillbaka. Men nu ned i fåtöljen. Ned i hav-havet. Nu är du min, verklighet! Jag tar emot dig och målar dig till drömmar. Men titta! Gatlyktan reflekteras i frosten! Tack! Titta! Titta!