Utanförskapet: - att ställa sig utanför (påtvingat?) Att skapa sig själv - att skapa sin karaktär. Inom oss en massa (multitude), en rörelse framåt med tusen valmöjligheter. - I ett starkt sjäkvkonsensus (kritisk punkt) se på dessa och ur detta brokiga grenverk välja ut dem som skall vattnas och tas hand om. Dessa skott, dessa frön med löften om ett brinnande blivande. Lägg den varma handen, rörelsen mot dessa, - skapa dem.

En teckning. En skiss av en människa. Att gå från denna. Att ha denna som karta, att förstöra denna i vidarerörelse mot andra tankar. Följ -

Aktion och reaktion. Den ständiga aktionen - att bli och igen bli. Smärtan ekar, kroppen i ständig upplöselse - löftet om föreningen, sammansmältningen - möjligtvis ett hinder, en reaktion. Den utopiska Staten, människan i ett ständigt lugn, i harmoni med sig själv och natur - detta kanske den största lögnen!

Skissen. Drar linjer (ej räta - en omöjlighet) och skapar vidare från en obefintlig första plan. Här konstverket, ej stagnerat, ej i en dammig ram (dåtiden blir historia). I blivandet - skissen som rör på sig, är animerad, ej sparad någonstans. Glöms när den ska glömmas. Raderas när den blir onödig.

Man kan kalla detta anarki, och jag tror människan är anarki.

Jag kan inte begära att du ska förstå, jag förstår inte mig själv. Bara en massa, rötter bildar vitsippor - de vissnar, dör bort, senare slår nya ut. Vi kan aldrig stanna upp. Dock slå ut igen och igen - i kanske nya former.